sarahdenisegodorn

Ordet hata

Ett starkt ord man inte ska använda för mycket. Tyvärr så har mer och mer börjar överanvända ordet. Som om det vore coolt att säga det, som om det inte vore någonting.

Jag har använt ordet och sagt det till någon två gånger I mitt liv.... Och jag är en person som verkligen hatar ordet hata. Jag hatar inte människor helt enkelt. Jag tycker att man ska vara varsam med starka ord. Även ordet jag älskar dig ska man hålla tillbaka på och bara säga när man verkligen menar det. Gillar inte när man går runt och säger love you och sånt till alla.... Jag kan bara säga och skriva sånt till folk om jag verkligen menar det... Något som mina närmaste verkligen uppskattar, för dom vet att jag inte kan ljuga om saker. Har svårt för att säga saker jag egentligen inte står för. Vilket leder till rykten och sånt... Du får sprida rykten om mig, visst... Men jag ska kunna stå för ryktet... Tänk själv, du kan inte kalla en oskuld för hora, haha, den personen kan ju verkligen inte stå för det. Så kalla mig inte falsk och att jag ljuger, för jag kan inte ens det... det går bara inte. Så tillbaka till ordet Hata- Jag hatar dig-. Det finns bara en person jag kan säga det till på den är jorden... Mest av allt för att ingen person har någonsin fått mig att känna mig så dum och ingen har någonsin fått mig att misstro min förmåga att förlita mig på rätt personer, trodde jag kände mig själv tillräckligt väl. Men du har fått mig att tveka och jag tror helt ärligt att det kommer att ta lång tid innan jag kan helt 100 börja tro på mig själv igen. Tack vare dig har jag gått in i en dvala, så svår att ta mig ur. Tack vare dig har mina tankespöken kommit tillbaka igen, något jag fruktar med hela mitt hjärta. Jag har redan varit på botten, jag har störtdykt, men jag tog mig upp, själv. Jag har byggt mig uppåt, en svår, snäv trappa uppåt och nu så har du tagit bort mina plankor och nu hänger jagpå klippväggen och försöker hitta hål i väggen att hålla mig kvar i.

Allt var bra igen, allt var bara bra. Men har man varit på gränsen till att brista så krävs det inte mycket för att det ska komma sprickor igen.

Jag har all anledning i världen att hata dig, för du lurade mig, du utnyttja mig och du såra mig. Du fick mig att ta emot skiten så att du kan fortsätta leva ditt perfekta lilla patetiska liv. Jag hatar dig, jag hatar dig så mycket, för du krossa mitt hjärta. Jag kan bara inte helt glömma det. Så fort det blir bättre dyker du upp igen och drar mig nedåt.

Du väckte mina dåliga tankar och därifrån har det bara blivit värre, som sagt det krävs inte mycket för att allt ska brista igen. Man behöver bara bli det minsta nedstämd och allt är knas igen. Jag använde det starkaste ordet till dig, för jag trodde på det. Jag trodde på alla dina ord, jag blev så lurad och när pusselbitarna föll till plats kände jag mig bara tom. Men ja, jag har lättat på hjärtat och nu finns bara ilskan kvar. En ilska så stor att jag skulle kunna ta nästa flyg bara för att se dig i ögonen så att du får se all hat i mig.

Jag hatar dig för att du fått mig att hata dig.

Kalla mig hopplös drömmare, för det är det jag är, eller det jag känner mig som. Jag vill så gärna leva i den perfekta filmen där allt löser sig tillslut. Just nu är jag i mitten, där allt drama och elände får filmen att fängsla dom som kollar. Mitt liv känns som om att inget kommer att bli bra tills jag står där på stranden och kollar in i hans bruna ögon, hör hans lena röst, känner hans mjuka läppar mot mina och jag drar handen genom hans mörka hår.