All is fair in Love and War
Kärlek, definera ordet kärlek och man kan få så många förklaringar, så många ord som det omfamnar. Så mycket som finns plats inom kategorin kärlek.
Kärlek för mig är, pusselbitar som faller samman till den perfekta bilden. Det ska vara lätt att sätta dit de tusen pusselbitarna.
Kärlek, är svårt för mig dock. För jag har inte hittat poängen med det än, jag har inte hittat det bekväma, enkla och fina i det. Jag har aldrig varit riktigt kär. Jag vet inte vad det är som hindrar mig att falla ned i kärlekens håla. Jag tror det kan vara för att jag är rädd att jag inte kommer komma upp.... eller att jag kommer bli lämnad där i ett hål av tomrum och ingenstans att ta vägen, att det kommer knäcka mig.... Så jag lever med mitt skal, mitt nät som hindrar mig från att falla, från att släppa någon in och ta över mitt hjärta. Jag vågar inte ändra på något nu, för det funkar liksom, det liv jag lever.
Jag har alltid sett mig som en tjej som ska vara i ett förhållande. Jag tror helt ärligt att jag är rädd för intimitet. Jag är även rädd för att det ska bli tråkigt. Att man tillslut inte kommer att ha något att prata om. Det känns väldigt osäkert och nervös. Jag har alltid haft det problemet, att jag är rädd över att man inte kommer att ha något att snacka om, vem det än är. Eller inte alla, jag har dom som jag kan säga allt till och det blir aldrig den dära pinsamma tystnaden. Men med vissa, går det bara inte....
Men kärlek, kärlek låter ljuvligt. Klart man vill ha ett förhållande, men jag vill även att allt ska kännas perfekt.
Jag är den tjejen som drömmer mig bort i kärleksromanerna och fantiserar om mitt egna liv som om det vore en bok... jag skulle kunna skriva en bok av mina fantasier så lätt.... Jag tror dock att det är så jag börjat se på kärlek... sådär drömlik, perfekt, lätt, allt är perfekt från början, det säger klick, det enda man ser är den andra personen, och man kommer aldrig vilja ha någon annan, någonsin....
Men så är det ju faktiskt inte ! det händer kanske någon gång ibland.... Jag hade en boklik kärlekshistoria , som kraschade, brändes och förstörde min syn på kärlek ännu mer.... den förstörde min tillit och den byggde på mitt skal... la på ett lager som inte vill släppa någon in. Jag tvekar när det gäller att träffa folk... specielt killar...
Men kärlek, bör man testa på, det är njuvligt när det är som bäst.
Kommentarer
Trackback
